here it goes again...
ja kanske är dags att skriva ett inlägg igen... har liksom dragit mig för det, för så fort jag går in på bloggen och ser bilden på min älskade misse blir jag bara ledsen... saknar han så hemskt mycket!!!
Citerar en kommentar jag fått
"Ingen kan nånsin förtså hur det känns som aldrig varit med om det"
Och va rätt hon har, mpnga kanske tycker Men herregud, det var ju bara en katt..., Men för mig var det så mycket mer än "bara en katt"
Det var min bebis, där kan man snacka om uppskattning.. han vart alltid så glad när man kom, som om man tex hade jobbat så satt han innaför dörren och vänta när man öppna, för han hörde mina fotsteg i trappen, kom alltid och skulle gosa och sov man får länge på mornarna enligt han så kom han så fint och la sig på bröstet och myste tills man vakna...
Va man ledsen kom han på en gång och buffa och gosa... lill skrutten
MIn gullkatt
Ja usch vad jag saknar han, men han har det bra nu, han va så sjuk... feber nästan 40 grader och fullt med vätska i buken, lilla stackarn... men usch, det var inget lätt beslut att ta, men fanns verkligen inget dom kunde göra, så då fanns det egentligen inget att välja på, för lida det vill jag absolut inte att han skulle göra... och så hade det blivit...
Men åhh va det kändes i hjärtat när vi kom till Falun, dom hade gjort så fint med en mjuk skön filt på ett bord och tänt 2 ljus... sen prata vi lite med veterinären och sen kom dom in med han...
Åhh så glad han vart, jag tog upp han på en gång, och han börja spinna och gosa och trampa och klona med tassarna som alltid när han vart glad och ville mysa...
Usch då vart det så himla mycket svårare, sen satt jag han på filten, då la han sig med huvudet på min arm och så slängde han upp magen så gott det gick så han skulle bli kliad på magen, och det hade han inte gjort på länge, eftersom han vart sjuk... men han visste nog va som va på gång, katter är kloka... men usch va jobbigt det va...
Men han somna iaf in i min famn, liggandes på rygg med magen i vädret så som han ville ligga och gosa...
Min älskade misse...
Sen tog jag med han hem, för vid mamma&pappa så har vi begravt dom djur dom haft så där fick han oxå ligga eftersom han hade bott där sen i somras...
Köpte en fin lykta förra veckan som jag ställt vid hans grav och tänt ljus där...
Sådär nu har jag fått skriva av mig lite, så nu kanske jag kan ta tag i bloggandet igen!!!
Ha en trevlig dag i snöandet!!!
Citerar en kommentar jag fått
"Ingen kan nånsin förtså hur det känns som aldrig varit med om det"
Och va rätt hon har, mpnga kanske tycker Men herregud, det var ju bara en katt..., Men för mig var det så mycket mer än "bara en katt"
Det var min bebis, där kan man snacka om uppskattning.. han vart alltid så glad när man kom, som om man tex hade jobbat så satt han innaför dörren och vänta när man öppna, för han hörde mina fotsteg i trappen, kom alltid och skulle gosa och sov man får länge på mornarna enligt han så kom han så fint och la sig på bröstet och myste tills man vakna...
Va man ledsen kom han på en gång och buffa och gosa... lill skrutten
MIn gullkatt
Ja usch vad jag saknar han, men han har det bra nu, han va så sjuk... feber nästan 40 grader och fullt med vätska i buken, lilla stackarn... men usch, det var inget lätt beslut att ta, men fanns verkligen inget dom kunde göra, så då fanns det egentligen inget att välja på, för lida det vill jag absolut inte att han skulle göra... och så hade det blivit...
Men åhh va det kändes i hjärtat när vi kom till Falun, dom hade gjort så fint med en mjuk skön filt på ett bord och tänt 2 ljus... sen prata vi lite med veterinären och sen kom dom in med han...
Åhh så glad han vart, jag tog upp han på en gång, och han börja spinna och gosa och trampa och klona med tassarna som alltid när han vart glad och ville mysa...
Usch då vart det så himla mycket svårare, sen satt jag han på filten, då la han sig med huvudet på min arm och så slängde han upp magen så gott det gick så han skulle bli kliad på magen, och det hade han inte gjort på länge, eftersom han vart sjuk... men han visste nog va som va på gång, katter är kloka... men usch va jobbigt det va...
Men han somna iaf in i min famn, liggandes på rygg med magen i vädret så som han ville ligga och gosa...
Min älskade misse...
Sen tog jag med han hem, för vid mamma&pappa så har vi begravt dom djur dom haft så där fick han oxå ligga eftersom han hade bott där sen i somras...
Köpte en fin lykta förra veckan som jag ställt vid hans grav och tänt ljus där...
Sådär nu har jag fått skriva av mig lite, så nu kanske jag kan ta tag i bloggandet igen!!!
Ha en trevlig dag i snöandet!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
haha skrutten fyfan vilken skön stil han hade jämt :) Tur för honom att han fick världens snällaste matte under tiden han levde iaf! :) hoppas verkligen du tar tag i bloggandet, det känns bättre en stund när man skrivit av sig allt..KRAMAR I MASSOR!
Trackback
